vissa scener i greys anatomy får mig att nästan gripas av panik, saker som får mig att tänka tillbaka på de stunder då jag stått å skrikit och gråtit i ren panik för (enligt mig) skitgrejjer, jag hade inte mördat någon, inte varit otrogen eller ens varit elak, jag hade bara varit en osäker ledsen T-res, men behandlades som om jag hade gjort något hemskt.
Och tyvärr förföljer dessa känslor mig ännu, jag stod ut alldeles för länge, jag förtjänade inte det som hände mig.

Addison (i greys anatomy) hade varit otrogen mot sin man (mcdreamy) och han kom på henne med detta, han kastar ut hennes kläder på gatan och så även henne.
När hon står utanför och gråter och man ser att paniken är nära, det är då jag själv nästan grips av panik, just sånna händelser (inte exakt men liknande) har jag varit med om så många gånger, och det gör ont i mig fortfarande, och som sagt, här var det aldrig otrohet eller sånt inblandat, utan bara en osäker tjej som älskade en människa, kanske lite för mycket.

Nu kan jag bara säga att jag har fått så mycket erfarenhet av allt jag varit med om, så detta var bara en engångsgrejj, jag skulle aldrig låta mig själv må så som jag gjorde då, aldrig.
Nu är jag en glad tjej på väg mot ett bra självförtroende och som är glad över att leva, allt jag gör nu gör jag för mig själv, inte för någon annan, och för en gångs skull så VET jag att jag är stark och klarar mig bra ensam.

Tack för att ni orkar läsa min blogg :)