kära bloggen
kommer ihåg när man var liten och skrev dagbok, min handlade alltid om Elvis, min sköthäst på ridskolan, han var mitt allt, sen fick han borrelia och genomgick en personlighetsförändring och det blev aldrig detsamma nå mer.
Sen dess har man plöjt igenom en del hästar, Bourbon tex, han var minst på ridskolan, bara 159cm, Elvis var 170cm, iaf jag och Bourbon tävlade i knattehoppning och vann, det var en stor dag för mig, fick en plakett och en stor pokal som jag fick ha hemma i ett år tills nästa knatte vann..det var tider det.

Sen blev jag "stor" och började rida på privathästar, min första medryttarhäst Rozzeau, jag var 13 år och jättespinkig, Rozz däremot var 175cm hög och jättemaffig, han bodde i ett litet stall ute i skogen, honom fick jag rida så mycket jag ville, gratis, mot att jag hjälpte ägarna med barnpassning och på tävlingar, där höll jag till i 1-2 år.
Efter Rozz höll jag upp med ridningen i några år, tills jag lärde känna Nina som fixade 2 medryttarhästar till oss, Bernard och Boogie, vi hittade på en massa kul tillsammans, men det varade inte så länge.

Miladys Folly var min sista medryttarhäst, han var en connemara på 13 år, D-Ponny, han hade dock spatt, en kronisk inflammation som tyvärr gjorde att han hade väldigt ont och fick tas bort i september 2003.

Samma månad köpte jag min alldeles egna häst, Rannie, hon var 7 år, kallblodstravare men aldrig inkörd, henne hade jag i 5 år, helt fantastisk häst som jag hade en massa kul med, vi tränade och tävlade lite smått i hoppning men mest så myste vi bara på en massa långa uteritter.
Jag sålde Rannie efter att jag börjat med fallskärmshoppning.

 
jag och Rannie precis innan hon åkte till sitt nya hem :(