Hela mitt liv håller på att raseras tack vare min hjärna, mina tankar, mina jävla tankar.
Jag har blivit helt tokig, tror att alla försöker göra mig illa, såra mig eller bara hatar mig.
Självförtroendet är i botten och det är väl därför det har blivit så här.
Jag vågar inte lita på någon.
Jag inbillar mig saker och jag HATAR det.
Jag skrämmer iväg alla.
Till och med min ängel är på väg bort.

Alkoholen har jag lagt åt sidan för ett bra tag framöver, eftersom den bara framhäver mina absolut sämsta sidor, dom som gör att jag äventyrar mitt liv och mitt förhållande.

Jag är otroligt tacksam över att Micke orkar vara kvar hos mig, även om han har varit på väg bort många gånger nu.

Hur ska man kunna jobba med sig själv när man vet att det inte går?
Jag har försökt, och misslyckats varje gång.
Det går inte.
Det går inte.