above all the others, we'll fly..
runt 2004/2005 var mitt liv på ett sätt väldigt bra, jag var nykär och hade precis fått en egen lägenhet, men bakom den glada kära fasaden fanns också en väldigt splittrad tjej som inte alls visste hur hon skulle hantera all förrvirring och alla känslor som fanns på insidan.
Jag misskötte jobbet, hatade mitt jobb då, samtidigt som jag hade en massa lyckorus över min kärlek, det var som sagt väldigt splittrat, jag visste inte hur jag skulle tackla det, så jag började plåga min kropp och mage, jag slutade att äta, jag såg till så att ingen märkte att jag faktiskt aldrig tog lunchrast, och hemma åt jag så lite som möjligt.
Kroppen sa tillslut ifrån och jag fick en massa infektioner i kroppen som aldrig villa upphöra, tillslut sa de i min närhet ifrån på skarpen, och det räddade nog mig och min kropp från att få bestående men, jag kan än idag få väldigt ont i magen om jag inte äter regelbundet, men det är egentligen en sån liten grejj om man tänker på vad som kunde ha hänt.
Idag har jag fortfarande svårt att känna att de är ok att äta mycket och får ofta ångest om jag kastat i mig mat eller helt enkelt ätit alldeles för mycket, och så här kommer jag nog alltid att känna, men jag kommer aldrig låta det gå så långt som jag gjorde då, det är inte värt det, sen så har jag kommit till att älska mat, så jag kommer nog aldrig hamna i ätstörningsträsket igen, I promise,
Anledningen till att jag började skriva den här texten med rubriken "above all the others, we'll fly.." är för att under den perioden så lyssnade jag jättemycket på en viss låt, jag kunde lyssna på den om och om igen, och idag var första gången som jag hörde den igen...
Creed - My Sacrifice
Jag misskötte jobbet, hatade mitt jobb då, samtidigt som jag hade en massa lyckorus över min kärlek, det var som sagt väldigt splittrat, jag visste inte hur jag skulle tackla det, så jag började plåga min kropp och mage, jag slutade att äta, jag såg till så att ingen märkte att jag faktiskt aldrig tog lunchrast, och hemma åt jag så lite som möjligt.
Kroppen sa tillslut ifrån och jag fick en massa infektioner i kroppen som aldrig villa upphöra, tillslut sa de i min närhet ifrån på skarpen, och det räddade nog mig och min kropp från att få bestående men, jag kan än idag få väldigt ont i magen om jag inte äter regelbundet, men det är egentligen en sån liten grejj om man tänker på vad som kunde ha hänt.
Idag har jag fortfarande svårt att känna att de är ok att äta mycket och får ofta ångest om jag kastat i mig mat eller helt enkelt ätit alldeles för mycket, och så här kommer jag nog alltid att känna, men jag kommer aldrig låta det gå så långt som jag gjorde då, det är inte värt det, sen så har jag kommit till att älska mat, så jag kommer nog aldrig hamna i ätstörningsträsket igen, I promise,
Anledningen till att jag började skriva den här texten med rubriken "above all the others, we'll fly.." är för att under den perioden så lyssnade jag jättemycket på en viss låt, jag kunde lyssna på den om och om igen, och idag var första gången som jag hörde den igen...
Creed - My Sacrifice
