idag har jag varit och hjälpt till i gamla stallet med lite insläpp, även fast det var massa minusgrader och kolsvart ute så kändes det såå rätt att gå där med hästarna, det har jag ju lixom gjort hela livet, det är MIN grejj.
Jag älskar hästlivet, samtidigt blev det för mycket att stå helt ensam och ta hand om jobb, hem och häst, varje dag.
Men sen står man där i stalldörren och längtar efter allt som har med dom underbara små liven att göra.
Jag fick frågan om jag ville bli medryttare på en av hästarna där, jag tackade nej, men ojj vad sugen jag är...fast jag känner att för mig finns ingen annan häst än Rannie, hon är nummer 1 och kommer alltid att vara.

I miss her