det är som det är

vaknade med en enorm tomhetskänsla imorse, har fortfarande inte lyckats pressa fram ett leende, knappt ett ord har jag fått ut idag, det blir så ibland, så nu är det knäpptyst i vårt rum, ingen pratar, fine, jag har väl lagt ribban till den här tystheten.
 Namn


 E-postadress (publiceras ej)


 URL/Bloggadress


 Kommentar

        Kom ihåg mig?
Translate/Översätt


Sök i bloggen


rss feed Bloglovin´+