jag känner mig komplicerad, när jag inte ens själv kan förklara varför jag är på ett sepciellt sätt, då blir det svårt.

Just nu verkar vara en komplicerad period för mig, jag är inåtvänd, pratar inte med folk i onödan och svarar bara med ja eller nej på tilltal, och jag väljer inte att vara så här, jag bara är så här, vet inte om det beror på att jag helt enkelt är så less på vädret och allt runt omkring nu, uttråkad är jag också, helgerna sovs bort i väntan på att få åka bort, jag behöver nog komma bort nu, tänka på annat och få hoppa fallskärm, tänk att man kan åka till andra sidan jordklotet för att möta upp sina svenska fallskärmshopparvänner och ha kul mitt i vintern, det är livet det.

men först måste jag besikta Åke.